5 månader och 10 dagar sen du lämnade mig ensam kvar på jorden. Varför lämnade du mig? Jag vet varför, men varför var just du tvungen att bli sjuk? Du kunde ju ha varit frisk och levt längre.. Jag saknar dig, jag saknar dig så att det gör ont. Tänder ljus nästan varje kväll, för dig. Ibland lyssnar jag på din favorit låt, som de spelade på begravningen.. Den får mig att börja gråta.. Jag kommer fortfarande ihåg sista dagen jag träffade dig.. Onsdagen på sportlovet.. På morgonen, medans Astrid låg och sov.. Du bara låg där, jag klarade inte av att titta på dig. Du såg förlåt, för hemsk ut. Du såg verkligen sjuk ut. Jag började gråta och ville därifrån, klarade inte av att stanna. Men, det var mitt farväl. Vill spola tillbaka tiden och säga farväl på ett bättre sätt, men man kan inte det.. Hoppas du är min skyddsängel, som alltid vakar över mig dag som natt.. jag saknar dig, farfar.