Idag är det exakt en vecka sen du lämnade oss, lämnade mig ensam kvar på jorden. Det är svårt, det är jobbigt. Tanken har inte slagit mig, att jag aldrig mer kommer att få se dig igen, att jag aldrig mer kommer få se dig le & skratta, och att jag aldrig mer kommer att få höra din röst. Jag kommer aldrig mer få samtal om fotbollen från dig. Varför är det så svårt att förstå, så svårt att få in i min hjärna att du aldrig mer kommer tillbaka? Du har det bättre i himmlen, du lider inte längre. Du slipper smärtan, du slipper alla mediciner, du slipper allt. Jag tänker vara stark, jag tänker kämpa  för din skull. det är alltid för tidigt att ge upp, jag tänker inte ge upp. Jag fick din sjukdom, så, du är en del av mig. Varje gång jag tar alla salvor, tänker jag på dig. Du fick göra precis lika dant, under din barndom..



Vila i frid, älskade farfar. 2 Juli 1931 - 8 mars 2010

Den här låten lyssnade jag på, när jag fick reda på att du var död...