släpper på tankarna
2010-03-25 @ 21:20:16
Jag vet hur det känns att förlora någon man älskar. Jag har förlorat många jag älskar. Men det smärtsamaste har varit den senaste tiden, sen farfar dog. Jag vet inte ens hur jag ska förklara mig, om det överhuvudtaget finns någonting att säga ?
I somras när jag och min dåvarande bästavän var ute med husvagnen med hennes föräldrar vi var i bl a docksta. Vi hade precis kommit hem från en bergsvandrig har jag för mig, och vi skulle gå tillbaka till huvagnen. Påvägen tillbaka ringde pappa, och sa att farfar hade fått cancer i hela kroppen. Jag sjönk ihop på vägen, jag rörde mig inte. Jag blev helt stum, helt tyst. Jag och pappa la på, johanna frågade vad som hade hänt. Jag kunde inte få fram några ord, jag kunde inte säga någonting. Jag bara var tyst, satt på knäna på marken, tårarna började strömma ner för kinderna. Vi gick tillbaka till husvagnen och vi berättade för hennes föräldrar, sen sprang vi ner till vattnet. Jag la mig i gräset och kollade upp i himlen, och tänkte; dit kommer du komma när din tid är över. Sen kom Mask och Mattias, de frågade hela tiden vad som hade hänt, johanna berättade och de blev tysta. Jag bara låg där, alla stirrade på mig, jag ville inte ha allas uppmärksamhet, jag ville vara ensam. Men nej, det fick jag inte. De var där för mig hela tiden, de ville att jag skulle bli glad, så de kom på en massa grejer som vi gjorde. Jag försökte leka glad, jag försökte glömma bort allting för stunden. Men det gick inte så bra. Jag försökte verkligen, det gick sisådär.
När vi kom tillbaka hem, så träffade vi honom sällan. Jag önskar att jag hade träffat honom oftare, att jag hade tagit vara på tiden.
Onsdagen på sportlovet så åkte jag med pappa till ett sjukhus där farfar låg. Han låg där, sov. han fick muskelstödtningar i hela kroppen, eller vad man ska kalla det. Jag stod bredvid honom och höll honom i handen, men jag kunde inte stå kvar. Jag ville inte gråta inför hela släkten, jag ville verkligen inte. Jag kämpade så att tårarna inte skulle börja rinna. Så jag valde att åka därifrån. Jag klappade honom på kinden, och tänkte; du kommer att få det bättre i himlen. Han hade slutat ta alla mediciner eftersom de inte hjälpte längre, hans tid var inne då. Måndagen den 8 mars, dog han. Då lämnade han oss föralltid, och man kommer aldrig mer få se honom igen.
Jag vill bara säga , att jag saknar dig. Jag älskar dig, och jag kommer aldrig glömma bort dig.
Jag vill passa på att tacka alla mina vänner som har försökt att få mig glad, som alltid har tröstat mig. Speciellt min käraste bästastevän Astrid weckman, som alltid har funnits där för mig. Gumman, det är du som får mig att orka allting, det är du som får mig att vara glad, det är du som får mig att le. Jag älskar dig så extremt mycket. Utan dig är jag ingenting, du är min andra halva. Utan dig skulle jag aldrig ha klarat det svåraste stunderna, Du betyder sjukt mycket för mig. Tack för att du står ut med jobbiga mig!
I somras när jag och min dåvarande bästavän var ute med husvagnen med hennes föräldrar vi var i bl a docksta. Vi hade precis kommit hem från en bergsvandrig har jag för mig, och vi skulle gå tillbaka till huvagnen. Påvägen tillbaka ringde pappa, och sa att farfar hade fått cancer i hela kroppen. Jag sjönk ihop på vägen, jag rörde mig inte. Jag blev helt stum, helt tyst. Jag och pappa la på, johanna frågade vad som hade hänt. Jag kunde inte få fram några ord, jag kunde inte säga någonting. Jag bara var tyst, satt på knäna på marken, tårarna började strömma ner för kinderna. Vi gick tillbaka till husvagnen och vi berättade för hennes föräldrar, sen sprang vi ner till vattnet. Jag la mig i gräset och kollade upp i himlen, och tänkte; dit kommer du komma när din tid är över. Sen kom Mask och Mattias, de frågade hela tiden vad som hade hänt, johanna berättade och de blev tysta. Jag bara låg där, alla stirrade på mig, jag ville inte ha allas uppmärksamhet, jag ville vara ensam. Men nej, det fick jag inte. De var där för mig hela tiden, de ville att jag skulle bli glad, så de kom på en massa grejer som vi gjorde. Jag försökte leka glad, jag försökte glömma bort allting för stunden. Men det gick inte så bra. Jag försökte verkligen, det gick sisådär.
När vi kom tillbaka hem, så träffade vi honom sällan. Jag önskar att jag hade träffat honom oftare, att jag hade tagit vara på tiden.
Onsdagen på sportlovet så åkte jag med pappa till ett sjukhus där farfar låg. Han låg där, sov. han fick muskelstödtningar i hela kroppen, eller vad man ska kalla det. Jag stod bredvid honom och höll honom i handen, men jag kunde inte stå kvar. Jag ville inte gråta inför hela släkten, jag ville verkligen inte. Jag kämpade så att tårarna inte skulle börja rinna. Så jag valde att åka därifrån. Jag klappade honom på kinden, och tänkte; du kommer att få det bättre i himlen. Han hade slutat ta alla mediciner eftersom de inte hjälpte längre, hans tid var inne då. Måndagen den 8 mars, dog han. Då lämnade han oss föralltid, och man kommer aldrig mer få se honom igen.
Jag vill bara säga , att jag saknar dig. Jag älskar dig, och jag kommer aldrig glömma bort dig.
Jag vill passa på att tacka alla mina vänner som har försökt att få mig glad, som alltid har tröstat mig. Speciellt min käraste bästastevän Astrid weckman, som alltid har funnits där för mig. Gumman, det är du som får mig att orka allting, det är du som får mig att vara glad, det är du som får mig att le. Jag älskar dig så extremt mycket. Utan dig är jag ingenting, du är min andra halva. Utan dig skulle jag aldrig ha klarat det svåraste stunderna, Du betyder sjukt mycket för mig. Tack för att du står ut med jobbiga mig!
Kommentarer
Postat av: Astrid
åh gumman, vart ska jag börja? Under dom här senaste tiderna har du haft det jobbigt. Jag har kännt mig nere, för det är så, om du är ledsen är jag också det. Du är min andra halva, om du är glad är jag också glad. Michaela Jonsson, du är guld värld och jag är så grymt tacksam över att ha en sån underbar vän i mitt liv. Älskar dig gumman<3
Postat av: nor
åå , michis läste igenom allt. fett fin text asså!
finns alltid <3
Postat av: Tompa W
Tjenare Mickis!
Lägg inte ner tid och energi på att ångra, ta vara på tiden som är nu istället och ta tillfället i akt att göra saker och ting bättre. Och du.... nästa gång tårarna är på gång. släpp ut dem :-)
Kramisar Tompa
Trackback
