döden
2010-05-04 @ 22:53:00
Ni alla som har mist någon ni verkligen älskar & tycker om, ni vet hur det känns. Och nu vet jag också hur det känns. Kan bara säga att det är förjävligt. Man kommer aldrig få se den personen le igen, man kommer aldrig få se den personen skratta igen, eller höra dens röst igen. Man kommer aldrig mer få sen den personen. Man har bara alla minnen kvar, och allt man har i sin hjärna. Allt man har lagt in & kommer ihåg.
Min farfar dog den 8 Mars 2010. Inte så länge sen.. Om fyra dagar är det 3 månader sen han lämnade mig kvar här, och alla andra som stod honom nära. Förra året firade han och Farmor guldbröllop.. I början tänkte jag bara onda tankar, som att jag hade varit ett dåligt barnbarn m.m. Men varför tänkte jag så? Varför tänkte jag inte bara på att jag hade haft tur som fick honom som farfar? Och tänker på alla underbara minnen och allt jag fick uppleva med honom? Man tjänar ingenting på att tänka såna tankar, det trycker bara ner en själv, det finns absolut ingen mening med det överhuvudtaget. Tänk postiva tankar, och tänk inte ; Nu ska jag ta självmord. Utan tänk att den som har lämnat än finns fortfarande där uppe i himlen, och vakar över en vart man en går, och tittar på en och ler. och säger till alla andra där uppe ; Det där är min flicka.
Jag stod ändå inte min Farfar så himla nära, jag träffade honom sällan. Men han var fotbollsintresserad och trodde på mig när det gällde fotbollen. Innan så kom han och kollade på en massa matcher. Han själv har spelat fotboll och då var han målvakt har jag för mig, och jag var också målvakt innan. Så han hjälpte mig, tittade på mig, gav mig tips osv. Jag kan bara säga att jag saknar honom otroligt mycket, och att jag absolut skulle välja att ha honom i liv. Men sista gången jag träffade honom, han var så illa.. Han sov, men han tog tag i min hand och tröck, så jag pussade honom på pannan och gick därifrån. Jag ångrar att jag gick däriifrån så fort, jag måste lära mig att det är okej att gråta.
Efter hans död har jag fått en massa tankar. Vem som helst som står mig nära kan dö när som helst. Det kan hända vad som helst, därför ska man ta vara på sina vänner, familj, släkt, och alla som står en nära. Så säg helldre hur mycket hon/han betyder för dig, och hur mycket du älskar den/dom personen/personerna en gång för mycket, än en gång för lite.
Det går inte en enda sekund utan att jag tänker på honom. Ibland uppspelas minnen jag har med honom i min hjärna, som om det våre min verklighet. Det är som om jag springer mot honom för att krama honom, sen precis när jag är framme så kommer jag tillbaka till verkligheten, och tänker ; fan, jag hann inte.
Han betydde, och betyder fortfarande sjukt mycket för mig. Minnenerna ska jag begrava djup inom mig.
Glöm inte , att jag älskade dig, och att jag alltid kommer att älska dig.
Det går inte en enda sekund utan att jag tänker på honom. Ibland uppspelas minnen jag har med honom i min hjärna, som om det våre min verklighet. Det är som om jag springer mot honom för att krama honom, sen precis när jag är framme så kommer jag tillbaka till verkligheten, och tänker ; fan, jag hann inte.
Han betydde, och betyder fortfarande sjukt mycket för mig. Minnenerna ska jag begrava djup inom mig.
Glöm inte , att jag älskade dig, och att jag alltid kommer att älska dig.
Kommentarer
Trackback
